Igår när jag gick ut till kaninen Ava som fanns kvar så såg jag bara en kanin ligga på sidan. Jag tog upp henne och trodde att hon inte fanns mer, om det endå vore så.
Hon levde men var nästan medvetslös och blundade. Jag tog ut henne till gräset och försökte ställa henne på alla fyra, där satt hon och höll balansen men när jag släppte så föll hon.
Jag gjorde det jag trodde var bra och gick in med henne i huset upp till mamma med henne i famnen, min mamma visste inte riktigt vad vi skulle göra och när jag gick in med henne till Jenny så fylldes hela övervåningen med känslor.
Jag fick satte mig på toan och hålla om henne och klappa henne och kolla hennes puls lite då och då. Ho bara låg där alldeles lugn som att hon sov, då var hon den vackraste kaninen jag någonsin sett. Helt plötsligt fick Ava ryckningar och försökte börja springa runt på golvet, hon kunde inte hålla balansen men försökte endå.

Vi kunde inte göra annat än att åka in med Ava till Roslagstulls vetrinärklinik. Där jag inte kunde prata med kvinnan i respetionen, vi ficxk sitta ner och snart därefter så kom en man och hämtade henne för att läga henne i en syrgasbur för att underlätta hennes andning, "Hon har lite ryckningar nu" var det enda jag kunde säga till han när jag tittade ner på de livrädda ljusblå ögonen som såg förvridna ut av smärta.
Då trodde jag att det fanns lite hopp, att lägga nån i en syrgasbur lät ju bra, kanske hon skulle klara det, min fina lilla vita vän.
När vetrinären kom hade vi inte mycket att välja på, vi kunde ge henne en intensiv behandling vilket innebar dropp, men vi ville inte utsätta Ava för det. Hennes centrala nervsystem för förstört också vilket orsakade ryckningarna och obalansheten. Efter det fanns det bara avlivning kvar att välja och självklart valde vi det, för Avas skull.
Vi ville veta orsaken till hennes död men vetrinären visste inte säkert, det kunde vara en infektion elelr ett virus eller något annat, enda sättet att få veta var att skicka Ava till ett ställa som kunde obdusera henne, jag ville iallafall inte att någon annan skulle skära upp mig så det gjorde vi inte.
Lite senare kom en sköterska in i rummet och gav Ava en lugnande spruta, sen dröjde det 10 minuter innan hon kom in igen, då fick vi chansen att klappa om henne och ta farväl.
Sne kom vetrinären in och gav henne en till spruta, en överdos av det lugnande som skulle göra att henne hjärta skulle sluta slå.
Sen la dom nere henne i en kartong och vi åkte hem, jag gick in och satte kartongen i garaget, öppnade den, klappade henne och började gråta, det sista jag gjorde var att skrika förlåt om och om igen, stänga kartongen och gå in och sova.

Hoppas du har det kul med Majken. Hälsa alla från mig. Jag älskade er ♥